Idag tänkte jag för en gång skull tillägna ett inlägg till min kära broder Louis Reinhold Vincent Castaing.
Ni kanske tror att oj, stackars krake som fick alla dessa ytterst märkliga namn på en gång! Men jag kan påstå att han har klarat sig relativt bra i livet ändå...

Jag kom ihåg då jag var 3 år och gick på Grävlingen...Mamma och pappa kom till dagis för att visa upp min lillebror för ala mina. Jag tror jag aldrig har varit så stolt som jag var då. Kom inte ihåg så mycket mer när det gäller de kommande 2 åren och det är väll bäst det haha.

Kära bror blev allergisk mot nästintill allt vid mycket tidig ålder. Jag förstod inte då hur jobbigt det kunde vara, speciellt under våren och sommaren, eller ja, i princip under alla årstider med hans eksem m.m. Men vi hade kul ändå haha. Skämt och sido har jag och bror alltid varit "tighta". Jag tror en av anledningarna till detta är att våra kära parenteser skiljde sig då vi var fem respektive två år gamla.

Mellan 3-12 års ålder sjöng Louis vart han än gick. Det fann absolut inget stopp på honom. Det spelade ingen roll om det var hemma eller ute på stan, han sjöng överallt och hela tiden. Jag kan lätt erkänna att jag fick ett antal utbrott på honom genom åren.

Genom alla dessa år har han också försökt hitta ett intresse. Tjejer har han nog alltid haft intresse för, men mer om det behöver nog inte jag gå in på. Han har alltid varit duktig på att prata - en sjuhelvetes pratkvarn. Han har också spelat cello, friidrottat, spelat i Arbisteatern där han ett år hade huvudrollen som Emil, gått på truppgymnastik m.m. Vet inte om jag har glömt något.

Idag är hans stora intresse att fota. Han är en fantastiskt duktig fotograf måste jag säga! Jag har redan valt ut vissa bilder till mitt framtida boende!:)
 
Den 8 april fyller lillskiten 16 år. Dessvärre kan jag inte vara med och fira den stora dag men han får helt enkelt klara sig utan mig. Det känns lite konstigt att han "plötsligt" ska välja gymnasium och tänka på framtiden. Han var ju bara 8 år nyligen! Nu är det han som lever livet i Stränkan, så mycket det nu går att göra det, d.v.s. festar:)

Men självklart tar han också skolan seriöst. Tyvärr kommer han gå ut med mycket mer än vad jag gjorde i nian, men man kan ju inte vara störts, bäst och starkast i allt:)
Love u bro

Här kommer förövrigt hans bild som jag ska ha i mitt framtida kök!